Isabel Zapata, ur En val är ett land

Foto: Manuel Sánchez Castro

[ Español ]

Svensk översättning:
Disa Holmlander och Petronella Zetterlund


SPERMACETI

Till Lelé

1.

En val är ett land med suddiga gränser,
ett land som inte syns på kartan,
som skulle kunna finnas med 
i Lexikon över fiktiva platser 
mellan Vagon (som hyste riddarna av den heliga gralen)
och Valdrada (den osynliga staden).

Sedd från ovan är en val en ö av sten 
som flyter mitt i oceanen. 

2.

I vattnet är kaskeloterna grå spöken,
ovan ytan är de svarta, nästan lila, med gula fläckar.

Valarna har magen full av smådjur,
en val kan hysa mer än sju tusen.
Valarna är också hem.

3.

Det finns åtminstone två vita valar.

Den första navigerade i de verkliga oceanerna 1820,
den fick valfångstfartyget Essex att förlisa. 

Enligt upptäcktsresande Jeremiah Reynolds
andades den valen inte som andra,
vattenstrålen höjde sig i en annan vinkel
och den bar en krona av havstulpaner på sitt huvud.

Den andra navigerar i de fiktiva haven 1851, 
den navigerar över sidorna i en bok,
den navigerar en halt kaptens vrede, 
en tystnadens kapten, galen och hämndlysten.

4.

Det står i böckerna att kaskeloten väger fyrtio ton.
Det kan inte stämma; 
en kaskelot är lätt och mjuk 
liksom allt som inte vet att ägas.

En val är ett land;
den väger inte för den har ingen anatomi, den har geografi. 

5.

Blåval gråval grönlandsval 
vikval grindval
rätval
knölval 
vitval 
dvärgkaskelot
pygméval
narval.

Vi ger dem namn men vi vet inte vad de är. 
Valarna är alltid någon annanstans.

6.

Ingen vet varför kaskeloterna har en spermaliknande substans i huvudet. Forskarna tror att den stora håligheten som de har i pannan är en biologisk barlast, en behållare med olja som ändrar densitet med temperaturen. Kanske är det centrum för det ljudsystem de använder för att navigera och kommunicera. Eller så är oljan till för att dämpa stötarna mot huvudet när hanarna kämpar mot varandra eller mot valfångstfartygen.

Är valens huvud en flytmekanism?
Ja.

Och ett signalhorn.
Och en stötdämpare.

7.

Pressa, pressa, pressa, hela morgonen lång! Jag pressade den där spermaoljan tills jag nästan löstes upp i den, tills jag greps av en märklig sorts galenskap och upptäckte att jag, utan att märka det, stod och pressade ner mina arbetskamraters händer i den, förväxlade dem med mjuka bollar. 

Valarna är också mjuka bollar. 

8.

1989 upptäckte den amerikanska marinens hydrofoner 
ett ljud långt ner i djupet: 
en val som sjunger på 52 hertz, 
mycket högre än andra valar,
lite högre än en tubas lägsta ton. 
Ingen svarar, ingen vet vem det är. 
Denna val är vanskapt, 
det är en hybrid, den är döv, 
dess sång är bruten,
den är en tuba. 
Den sista valen av sin art, en tubaval.

Vi vet inte vad valarna älskar, men en sak vet vi: 
att kaskelotens hjärta är lika stort som en liten bil.

9.

Valarna liknar oss.

De gråter när deras barn blir kidnappade, 
de består till 97 % av vatten,
varje familj talar sitt eget språk, 
de får karies, de är polygama, 
de ligger timmar i sträck på diagonalen, 
sammankrupna ovanpå varandra. 
När valarna drömmer 
är de ömtåliga blommor med kronblad av kött.

10. 

Det finns en staty av Teddy Roosevelt till häst vid
ingången till naturhistoriska museet i New York. 

Jägare och naturvårdare står det på plaketten.

Vad säger det om oss att vi mördar det vi vill vårda?

11. 

Valarna var landdjur, 
de gick runt på fastlandet i form av Pakicetus:
små långhåriga rävar som hade klövar och tjock svans 
och kunde höra under vattnet. 

12. 

Det är inte alla valar som har tänder.
Blåvalarna äter inte, 
de absorberar, filtrerar, 
de har två rader av keratinbarder, 
två parallella kammar på fyra meter.

De öppnar munnen och in kommer världen. 
De bryter sönder världen. 

Liksom vi har visdomständer, 
vi har blindtarm, vi får gåshud, 
har de ett ben där en gång 
deras håriga förfäders bäcken satt.

Valens skelett liknar inte valen. 
Men olikheten stör den inte.

13. 

Liksom ett äpple är nog i sig självt, 
behöver valen ingenting utöver vad den rymmer.

14.

Valarna liknar inte oss.

Varje familj talar sitt eget språk, 
men de sjunger inte för att såra. 
De är polygama, men kan inte ljuga.

Deras tänder är trädstammar:
om du delar en på mitten kan du där läsa valens ålder.

Valarna liknar amerikanska sekvojor mer än de liknar oss.

Isabel Zapata (1984) är poet, översättare och förläggare. Hon har studerat Statsvetenskap vid ITAM-universitetet och Filosofi vid New School for Social Research i New York. Hon har gett ut diktsamlingarna Las noches son así (2018) och Una ballena es un país (2019) samt essäsamlingen Alberca vacía (2019). Hon var poesi-stipendiat i Jóvenes Creadores del FONCA 2016-2017. Hon är en av grundarna till förlaget Ediciones Antílope, som har en bred utgivning av romaner, noveller, krönikor, poesi och essäer.
Dikten som publiceras här är hämtad ur Una ballena es un país (‘En val är ett land’).

Leave a Reply