[ Español ]
Svensk översättning:
Disa Holmlander och Helena Boberg
Halshuggning
jag lyckades säga
några ord av tacksamhet
innan de högg av mitt huvud
medan sabeln som snart skulle slakta mig
blev slipad av en man i stövlar av gummi
och tuppen gol i min allra sista gryning
tackade jag för nätternas djupa sömn,
för det våldsamma regnet,
för mitt slumpmässiga val av pil och båge
jag visade min tacksamhet mot mänskligheten
som bakar bröd innan gryningen
säckar med mjöl babels torn
surdegar i permanenta formationer
grytor som inte oxiderar andandes ånga
stekhällar över öppna eldar
kanderade apelsinskal vid portarna till paradiset
som väntar på mig med särade ben
jag lyckades tacka för dagarna av terror under solens strålar
för den bottenlösa rädslan för min egen lycka
blad av vattenkrasse lysande grönt
kotlettrad
katrinplommon
märgben på ett naket fat av lera.
Bokslut
jag har ett hjärta som pumpar blod
en svampig hjärna
tvåhundrasex skelettdelar
värkande myopiska ögon
jag har ett fönster som är bara mitt
varifrån fyra slitna väggar kan skådas
himmel, rör, fler fönster
jag har en svart hund
som varje natt sover vid min sida
och som vet hur man leker med bollar
och sätter sig om man ber honom sitta
hunden och jag har varandra men hans liv tillhör inte mig
jag har ett slott i luften och luften är röd jord
runt slottet en krans av generationer av fruktträd
som vårdas av ingen och ändå står de stadigt
slottet svävar ovanför mitt ärthuvud
som en jättelik krona som bara jag kan se
jag har en spegel och en spegelbild med min krona av jord
spegel, spegel på väggen där,
säg vem som löjligast i landet är
jag har några rädslor
ett par tre övertygelser
en handfull danser som ingen ska ta ifrån mig
jag har en näve
med vitt salt
att kasta i mina ögon
när ögonblicket kommer.
Försvar
inom mitt synfält lyssnar
mitt knöliga huvud av marsipan
till ljudet av en bild
tuppens skimrande fjädrar
pappersdrakar färgade av goda avsikter korsande blickfångets cirkel
jag tänker på underjordiska tunnlar
på en glaciär täckt av konfetti
att betrakta världen är att tänka på världen
mina inre ögon förfinar färgerna i sin allra sista gryning
bland stenarna i floden
spritter grodor av brons
under solens strålar
och vattnet som flyter nästan genomskinligt
fuktar mitt vita kranium
jag är en kalvtunga som lapar i sig döden
mitt liv var utan fläckar
på tallriken bräddfull av tystnad
den sista mandarinklyftan omgiven av skal
talets tecken mina ständiga följeslagare
i mina armhålor anlade jag en stad
härskarinna över mina mörkaste vrår
över mina veck längst bort från texten
kejsarinna över valven på min gyllene altartavla
där jag badade i oändlighet
källa av heligt vatten
var lade jag käken som jag lät kyssa dina händer?
vilken jord fick näring från våra brådmogna vingar?
i kyrkan ekot av en vändande applåd
som sedan slapp ut ur templet i en svart råttas skepnad
där, i dess darrande morrhår och skräck, grundlade jag min religion
hårsvall från gudar hänger från himlen ned mot jorden
med min sabel ger jag dem form
drar upp linjer för min utsaga
jag hörde hundens svarta kropp
sova vid min sida
hans drömmar galoppera
av päls och huggtänder och blod som bara kan anas
vi drömmer inte på samma sätt
min hund och jag
men sover sida vid sida
och det är vår hämnd.
Stockholm
varje morgon möter jag min kidnappare med viftande svans
värmer upp min röst gurglande vinäger
stämmer upp i födelsedagssånger på två ben
och min nos söker händernas valv
gryning grön, ljusglimten röd
är du ett flygplan? en utomjordisk farkost?
är du mitt sanna sinne?
eller en primitiv gud?
hemvändande från ett krig som ännu inte börjat, sårade
jag förlorade en av mina lemmar
och han förlorade alla
en säck potatis med en visselpipa hängande om halsen
låna mig din lykta
jag vill lysa upp din strupe
spela upp ett stycke skuggteater
mellan dina bröstvårtor.
Atmosfär
där uppe, i den vanliga himlen
på fältet där jag skördar
mina mest vegetabiliska avsikter
där daggmaskar faller som regn
ex-presidenter med kroppar som larver
invasion av skalliga masker av gummi
defilerar i atmosfären
mina hästkrafters dunkande
det vackraste vita bruset,
fläckfria flaggor vajar
visar att det är fred på jorden
för de lättjefulla människorna
i denna luft
i detta luftrum där mina muskler glänser
kött marinerat i olja
och saltet kantar mina ord
och min tystnad smakar bröd
där på höjden sätter jag mig och funderar
i handen penna och linjal
vad för diagram ska jag rita
för att överleva i denna luft
som är så ren så ren?
