NOXLit är glada att publicera de svenska och samiska översättningar som producerades vid översättningsworkshopen Ordagrant 15–17 november 2018 i anslutning till festvalen Bágo in Books, organiserad och ledd av John Swedenmark, Pär Hansson och John Erling Utsi.
Gosa mii
Gosa mii
go min bálgát leat ruvnnaluottaid vuolde
Dulvadeamit leat botnjan čáhcesuonaid
ruvkegoaivumat bilidit eatnamiid
Gosa mii
go min ráinnas áibmu suohkugoahtágo ráinnas áibmu suohkugoahtá
čáhci ii šat jugat ja gomuvuođa goaikkánasat
guohppudit jeahkála
Gosa mii go
guovssahas nai heađis libarda min
bajábealde go ii dieđe šat gosa šalddi
dahkat go várit leat gahččame ja leat
luoddaneame dego láttatbalssat
Geasa lea lohpi addon ja gii dan deattu
nagoda guoddit olggiidis nalde ahte
boahttevaš buolvvain suoládit eallima.
Inghilda Tapio
vart
våra stigar är täckta av asfalt
fördämningar har ändrat vattenådrornas färd
gruvdriften rasar våra marker
vart
luften tätnar av smogen
vattnet är inte drickbart
himlens droppar möglar laven
vart
norrskenet i dödsryckningar dansar ovanför oss
irrande
vill bygga broar men hittar inte fjällen
de
spricker
rämnar
sjunker
likt permafrostpalsarna
hjortronen har inget näste
vem har fått göra detta
vem orkar bära skulderbördan
att ha stulit
sin avkommas liv
Petra Mölstad
Bierrá Ber-Ánte
Geasset alla gáissin bálget gieskabealljázat.
Čakčageasi luksa jorggiha.
Dálvebuollašiid ja borggaid čada ealu čuoiga várjala.
Go de giddabeaivváš ligge álddut njollot ruksesreanttuziid.
Bierrá Ber-Ánte juoiggastan.
Simon Marainen
____________________________________________________
Bierrá Ber-Ánte
På fjälltopparna svalkar de mina sig, öronmärkta.
När sommaren är över vänder de österut.
I vinterns köld och storm vallar han hjorden och skyddar den.
Vajorna slickar den röda återbäringen torr i vårsolens värme.
Bierrá Ber-Ánte, det är honom jag jojkar.
Freke Räihä
ur Det finska och smutsen
Det finns en kokvrå. Att jag inte minns hur jag kom fram.
”Vill du ha saft?”
det var högt ovan marken,
att jag inte minns hur jag kom därifrån
Jag säger att människan skapas runt sitt eget tomrum.
Ett av tomrummen är minnet:
”bara en
annan man i trappan runt. Med sin skugga
lös, stiliserad.”
Freke Räihä
___________________________________________________________
”Suopma ja duolva”divttas
Gávdno gevkkan mohkki. In muitte movt dohko bessen.
”Háliidat go sáftta?”
Lei hui allagasas,
go in muitte movt bessen eret doppe.
Dajan olmmoš šaddá iežas guorosvuođa birra.
Okta guorosvuođain lea muitu:
”dušše okta
eará olmmai ráhpás birra. Iežas suoivvaniin,
luovvasiid sárgojun.”
Simon Marainen
lämnar aldrig värdkroppen
lägger äggen nu i marken och omger dem med ett sekret alla vill smeka
exponerar sina bakben drar ut nya nervändar
vi är en övergång inne i lunden
täckande frossört
alltför mycket rouge det rinner ett vått spår över ett kindben
läppstift på den där håligheten
ett kjoltyg av vass och mossa
korrigering
Petra Mölstad
______________________________________________________
ur Ædnan
Tigandets flätverk
knastrar så vant kring
det mjuka hjärtat
–
Men det ska bli vår
någonstans vaknar
sjunger blåhaken
Linnéa Axelsson
__________________________________________
In guođe goassege verddegoruda
dál monnen eatnamii ja bijan njivlli dan birra
maid buohkat háliidit njávkat
Čájeha maŋŋejulggiidis gaiku olggosherbmogežiid
Mii leat gul meahci šaldi
daŋas govččas
ila ollu muohtoráđđi mas vuhtto njuoskkas golgan
rukses bavssa vuoiddas dien ráiggi nalde
healbmelágán rásis ja sepmolin
Njulgejupmi
Inghilda Tapio
”Ædnan” divttas
Skoahpastat ovssiid gaskkas
sorron nubbi nubbái
birastahttet rašes váimmu
Muht’ giđđa goit joavdá
lihkastat, moriheapmi
vizardišgoahtá biellocizáš
ur Ordningen
Omvandlingen till nya lätet går bra.
Letar efter en kräva.
Här finns att hämta.
Rotar med händer under furans grenverk.
Sprider förna i vinden.
Som tistelfjun bort över åkern.
Alla allmänningar rister, som kartläggningar.
Är saprofyt. Tränger in sporer i dina veck och muskelminnen.
Kontrollerar över vår hudyta. Ökandet. Varje centimeter ögnas.
Som en päls att fördra.
Vanart; ett samlingsnamn
Petra Mölstad
”Čorgatvuohta” divttas
Nuppásduhttin ođđa jitnii manná bures.
Ozan čoddaga.
Dáppe gávdno viežžamuš.
Bolttun beahcceovssiid vuolábealde.
Biđgen siepmaniid biekk’ovdii.
Dego lieđđesiepmanat girdet badjel gietti.
Buot oktasašeatnamat lihkkasit dego muhtin guorahallamat(dego gártemat)
Lean saprofyt. Hoiggan siepmaniid du máhciide ja
deahkkemuittuide.
Bearráigeahččá min liikeasi.
Lassaneapme. Juohke oassi dárkkistuvvo.
Dego muottain doarrut.
Váivváš; dábálaš namuheapme.
ozan du moji
olbmuid siste
don gáhta duohken
hámmanis
máttabiegga muitala
don leat heaitán vuordimis
mu šat ruoktot
Helga West
____________________________________________________
söker ditt leende
bland människor
bakom nästa gata
i hamnen
en sydlig vind viskar
du väntar dig inte längre
att jag ska komma hem
Gosa mii dalle
Gosa mii
go luohtu čáhpoda
go luondu jaskodeame
áldu ii šat nagot ruovgat
Go nástit, mánnu, beaivváš
nuoskideapmái fáhttehallan
Gahččá go gomuvuohta nai
ja gii dan boahjenávlli báhčá
ja geat diet golbma čuoigi leat
Nabe jus min láidesteadjime
guovssonásti massá čuovggas
gosa mii dalle
Inghilda Tapio
___________________________________________
Varthän
Varthän när mörkret lagt sig över våra marker
när omgivningen förstummas
när vajan förlorat både vilja och röst
När stjärnor, måne och sol besmittats
rasar himlen ner då
och vem skjuter ner Polstjärnan
vilka är då de tre skidåkarna
Vad om ledstjärnan mister sitt sken
Varthän
ur Det finska och smutsen
Jag såg honom aldrig i arbetsuniformen. Det var
i en gubbes kläder jag såg honom.
Beige byxa och skjorta.
Näsduk i fickan. Som jag.
Vad skulle du med orden till? Ord efter ord på papper.
Istället för dig är jag väldig. Och liten.
Jo. Så är det. Och varje dag. Och jag har som rest.
Och rest har jag kvar. Är det kroppen som minns?
Och inte kan du svara på några frågor.
Freke Räihä
_______________________________________________________
”Suopma ja duolva” divttas
Goassige in oaidnán su bargouniforpmáin.
Boares ádjá biktasat badjelasas oidnen su.
Beige buvssat ja diekkár virggálas báidi.
Snuolgasihkaldat lupmas. Dego mus.
Maid oba jurddašat sániiguin? Sátni sáni maŋŋá báhpára alde.
Du ektui lean stuoris. Ja smávis.
Nu, nu dat lea. Ja juohke beaivve. Ja mun dat lean, gii mahkáš lean johtán.
Ain leat mus bázahusat. Muitábat gorut?
It oba moadde gažaldagaide sáhte šat vástidit.
Helga West
”go boahtá stuorra arvi
boahtá
stuorra lihkku
čuožžu áhči skeŋken koarttas
ii árvidan son
arvvii maid ovdalit beaivve
Helga West
______________________________________________
”Efter ett ihållande regn
kommer
överväldigande lycka”
sa gratulationskortet som far gav
han visste inte
att det regnade redan igår
Freke Räihä
I dag piskas ån
till ett enda grått flimmer av regnet;
man kan inte se ifall vattnet
flyter eller svävar
En vän har fått missfall
och jag vrider mig en krans av ord,
för att skydda oss
Linnéa Axelsson
______________________________________
Otne šnjoarrá johka
leađgun seađđásis;
ii leat máŧolaš oaidnit jus čáhci
golgá dahje lievllasta
Olbmá ohki lea cuovkanan
ja mon bonjan alccesan sátnegierddu
munno suodjaleapmái
Simon Marainen
Eallin leai eallu
Ganjalčalmmiin ja baluin son oarjjás lengi.
Ohpes eatnamii šattai guoddit guoduhit amas ja vieris máilmmis.
Ii hearrái sáhtán vuostálastit go eallin leai eallu.
Ja min muitit dego easká livččui.
Vuoi, vuoi, dáppe leat ollu iezálágan eatnamat. Dáppe leat baskit eatnamat.
Dáppe leat hui unnit eatnamat. Gal dat jeagil lea goigo de lea ein eatnan, dat lea
gal jeagil. Muhto dat lea nu unnit, dat lea nu báikolaččat.
Leago dus orrun goassek miella ahte johtit fas ruoktut dohko gos leat boahtan? Gaskaija vuoste in vuolgge. Ovdal manan gaskabeaivvi vuollái.
Simon Marainen
_____________________________________________________
Hjorden gjorde oss levande
Tämjd och rädd selade han härkarna mot söder.
Hemlandet måste han lämna för att beta sin hjord i en okänd och
främmande värld.
Inte kunde man säga emot herrarna då det var hjorden som gjorde
oss levande.
Och vi minns det som igår.
Oj oj här är det helt andra marker. Här är det trängre marker. Här
är det väldigt små marker. Nog finns det renlav, där det ännu finns
mark finns det renlav, nog finns det renlav. Men bara på vissa
ställen, och det är så trångt.
– Har du nånsin velat flytta tillbaka dit, där du kom ifrån?
– Jag färdas inte mot natten. Jag färdas hellre mot ljuset.
Linnéa Axelsson