Ordagrant: svenska och samiska

Gosa mii
Gosa mii
go min bálgát leat ruvnnaluottaid vuolde
Dulvadeamit leat botnjan čáhcesuonaid
ruvkegoaivumat bilidit eatnamiid
Gosa mii
go min ráinnas áibmu suohkugoahtágo ráinnas áibmu suohkugoahtá
čáhci ii šat jugat ja gomuvuođa goaikkánasat
guohppudit jeahkála

Gosa mii go
guovssahas nai heađis libarda min
bajábealde go ii dieđe šat gosa šalddi
dahkat go várit leat gahččame ja leat
luoddaneame dego láttatbalssat

Geasa lea lohpi addon ja gii dan deattu
nagoda guoddit olggiidis nalde ahte
boahttevaš buolvvain suoládit eallima.

Inghilda Tapio

vart
våra stigar är täckta av asfalt
fördämningar har ändrat vattenådrornas färd
gruvdriften rasar våra marker
vart
luften tätnar av smogen
vattnet är inte drickbart
himlens droppar möglar laven

vart
norrskenet i dödsryckningar dansar ovanför oss
irrande
vill bygga broar men hittar inte fjällen
de
spricker 
rämnar
sjunker
likt permafrostpalsarna

hjortronen har inget näste

vem har fått göra detta
vem orkar bära skulderbördan
att ha stulit
sin avkommas liv

Petra Mölstad

Bierrá Ber-Ánte

Geasset alla gáissin bálget gieskabealljázat.
Čakčageasi luksa jorggiha.
Dálvebuollašiid ja borggaid čada ealu čuoiga várjala.
Go de giddabeaivváš ligge álddut njollot ruksesreanttuziid.
Bierrá Ber-Ánte juoiggastan.

Simon Marainen
____________________________________________________

Bierrá Ber-Ánte

På fjälltopparna svalkar de mina sig, öronmärkta.
När sommaren är över vänder de österut.
I vinterns köld och storm vallar han hjorden och skyddar den. 
Vajorna slickar den röda återbäringen torr i vårsolens värme.
Bierrá Ber-Ánte, det är honom jag jojkar.





Freke Räihä

ur Det finska och smutsen

Det finns en kokvrå. Att jag inte minns hur jag kom fram.
”Vill du ha saft?”

det var högt ovan marken,

att jag inte minns hur jag kom därifrån
Jag säger att människan skapas runt sitt eget tomrum.

Ett av tomrummen är minnet:

”bara en
annan man i trappan runt. Med sin skugga
lös, stiliserad.”

Freke Räihä
___________________________________________________________

”Suopma ja duolva”divttas

Gávdno gevkkan mohkki. In muitte movt dohko bessen. 
”Háliidat go sáftta?”

Lei hui allagasas,

go in muitte movt bessen eret doppe.

Dajan olmmoš šaddá iežas guorosvuođa birra.

Okta guorosvuođain lea muitu:

”dušše okta
eará olmmai ráhpás birra. Iežas suoivvaniin,
luovvasiid sárgojun.”

Simon Marainen

lämnar aldrig värdkroppen

lägger äggen nu i marken och omger dem med ett sekret alla vill smeka
exponerar sina bakben         drar ut nya nervändar

vi är en övergång inne i lunden
täckande frossört
alltför mycket rouge     det rinner ett vått spår över ett kindben

läppstift på den där håligheten

ett kjoltyg av vass och mossa

korrigering

Petra Mölstad
______________________________________________________

ur Ædnan

Tigandets flätverk
knastrar så vant kring 
det mjuka hjärtat

–

Men det ska bli vår

någonstans vaknar
sjunger blåhaken

Linnéa Axelsson

__________________________________________

In guođe goassege verddegoruda
dál monnen eatnamii ja bijan njivlli dan birra
maid buohkat háliidit njávkat

Čájeha maŋŋejulggiidis gaiku olggosherbmogežiid

Mii leat gul meahci šaldi
daŋas govččas

ila ollu muohtoráđđi mas vuhtto njuoskkas golgan
rukses bavssa vuoiddas dien ráiggi nalde
healbmelágán rásis ja sepmolin

Njulgejupmi

Inghilda Tapio

”Ædnan” divttas

Skoahpastat ovssiid gaskkas 
sorron nubbi nubbái
birastahttet rašes váimmu

Muht’ giđđa goit joavdá

lihkastat, moriheapmi
vizardišgoahtá biellocizáš

ur Det finska och smutsen

Jag såg honom aldrig i arbetsuniformen. Det var
i en gubbes kläder jag såg honom.

Beige byxa och skjorta.

Näsduk i fickan. Som jag.

Vad skulle du med orden till? Ord efter ord på papper.
Istället för dig är jag väldig. Och liten.

Jo. Så är det. Och varje dag. Och jag har som rest.

Och rest har jag kvar. Är det kroppen som minns?

Och inte kan du svara på några frågor.

Freke Räihä
_______________________________________________________

”Suopma ja duolva” divttas

Goassige in oaidnán su bargouniforpmáin.
Boares ádjá biktasat badjelasas oidnen su.

Beige buvssat ja diekkár virggálas báidi.

Snuolgasihkaldat lupmas. Dego mus.

Maid oba jurddašat sániiguin? Sátni sáni maŋŋá báhpára alde.
Du ektui lean stuoris. Ja smávis.

Nu, nu dat lea. Ja juohke beaivve. Ja mun dat lean, gii mahkáš lean johtán.

Ain leat mus bázahusat. Muitábat gorut?

It oba moadde gažaldagaide sáhte šat vástidit.

Helga West

”go boahtá stuorra arvi
                      boahtá
stuorra lihkku       

čuožžu áhči skeŋken koarttas
                          ii árvidan son

arvvii maid ovdalit beaivve

Helga West
______________________________________________

”Efter ett ihållande regn
                     kommer 
överväldigande lycka”

sa gratulationskortet som far gav
                       han visste inte

att det regnade redan igår

Freke Räihä

I dag piskas ån

till ett enda grått flimmer av regnet;
man kan inte se ifall vattnet
flyter eller svävar

En vän har fått missfall

och jag vrider mig en krans av ord,
för att skydda oss

Linnéa Axelsson
______________________________________

Otne šnjoarrá johka
leađgun seađđásis;
ii leat máŧolaš oaidnit jus čáhci
golgá dahje lievllasta

Olbmá ohki lea cuovkanan

ja mon bonjan alccesan sátnegierddu
munno suodjaleapmái



Simon Marainen

Eallin leai eallu

Ganjalčalmmiin ja baluin son oarjjás lengi.
Ohpes eatnamii šattai guoddit guoduhit amas ja vieris máilmmis. 
Ii hearrái sáhtán vuostálastit go eallin leai eallu.
Ja min muitit dego easká livččui.
Vuoi, vuoi, dáppe leat ollu iezálágan eatnamat. Dáppe leat baskit eatnamat.
Dáppe leat hui unnit eatnamat. Gal dat jeagil lea goigo de lea ein eatnan, dat lea
gal jeagil. Muhto dat lea nu unnit, dat lea nu báikolaččat.

Leago dus orrun goassek miella ahte johtit fas ruoktut dohko gos leat boahtan? Gaskaija vuoste in vuolgge. Ovdal manan gaskabeaivvi vuollái.

Simon Marainen
_____________________________________________________

Hjorden gjorde oss levande
Tämjd och rädd selade han härkarna mot söder.
Hemlandet måste han lämna för att beta sin hjord i en okänd och
främmande värld.
Inte kunde man säga emot herrarna då det var hjorden som gjorde
oss levande.
Och vi minns det som igår.
Oj oj här är det helt andra marker. Här är det trängre marker. Här
är det väldigt små marker. Nog finns det renlav, där det ännu finns
mark finns det renlav, nog finns det renlav. Men bara på vissa
ställen, och det är så trångt.

– Har du nånsin velat flytta tillbaka dit, där du kom ifrån?
– Jag färdas inte mot natten. Jag färdas hellre mot ljuset.



Linnéa Axelsson