Foto: Verónika Jorquera
TRÄ // LILLA FÅGEL
[ Español]
Svensk översättning: Disa Holmlander
MARIONETTSPELAREN
Vid sexton års ålder upptäckte jag att mitt kall var att bli marionettspelare, men livet förde mig in på en annan väg: jag arbetar som hotellreceptionist. Ibland känner jag mig som en marionett åt chefen, direktören, personalchefen och gästerna: ständigt leende och med en röst som är alldeles för hjärtlig för att vara verklig.
Men idag, vid tjugosex års ålder, har jag bestämt mig för att följa mitt kall.
Jag börjar med chefens marionett och höjer hans armar och imiterar hans fågelröst:
– Receptionisten är den mest intelligenta på det här hotellet; hon borde vara chef.
Dessutom är hon väldigt snygg, även om hon själv inte vet om det.
Jag gör samma sak med personalchefen och härmar hans uttråkade lejonröst:
– Ja, hon har talang, vi befordrar henne, hon kan fem språk också. Dessutom borde vi ta hänsyn till hennes önskemål om att byta uniform.
Och nu går jag fram till den verkställande direktören, höjer hans armar och ger honom en tenorstämma:
– Jag är en jättedålig och misslyckad marionettspelare, för jag låter inte mina dockor vara trogna sina karaktärer. Receptionisten är inte receptionist, hon är prinsessa i ett annat verk, hon borde inte vara i det här mediokra verket som heter hotell Holiday Inn.
Så slutar min första föreställning: jag har lyckats styra dem som marionetter, fått dem att höja armarna och att vara tysta medan jag hittar på en röst och en dialog åt dem. Pistolen som jag riktar mot dem är inte detsamma som trådarna som styr en marionettdockas armar och ben, men ändå, den fungerar på samma sätt.
