Claudia Ulloa Donoso: Trä

Foto: Verónika Jorquera

Read: LILLA FÅGEL // MARIONETTSPELAREN

[ Español ]
Svensk översättning: Disa Holmlander

TRÄ

Ibland blir jag uppringd för att jobba på sågverket. Jobbet är ganska enkelt, men det finns alltid en risk att förlora en hand. För flera år sedan arbetade jag på ett snickeri. Där lärde jag mig att såga trä i ett enda skär, i en rak och perfekt linje.
    Sågverksarbetet är monotont. Det går ut på att såga träet i lister eller symmetriska bitar. Jag stöder händerna mot träet och trycker det framåt mot sågbladet i en enda sammanhängande rörelse med bålen. Jag sträcker på mig likt en katt, som vaknar upp efter djup sömn och strävar orubblig och orädd mot kniven.
    Medan jag stod och sågade funderade jag på att skriva. Jag har märkt att detta att befinna sig i en risksituation i en monoton miljö (buller, en rörelse som upprepas) skapar den frånkoppling jag behöver för att skriva. Jag trodde att jag behövde tystnad och ensamhet, men det har jag haft på sistone och det verkar inte hjälpa. Jag har inte skrivit någonting, bara försökt fylla tystnaden och ensamheten med filmer och med ljudet från mina hushållsapparater.
    Jag skyllde (de skrivna) ordens frånvaro på mitt jobb på veterinärkliniken. Det fanns dagar när jag slickade min svans och jamade efter lunchen, sträckte ut vingarna som en liten fågel då jag skyndade mig för att inte missa bussen, eller skällde som en hund när någon kom mig nära.
    Men igår på sågverket föll orden som hyvelspån. Jag skrev en berättelse i huvudet, men när jag kom hem var jag väldigt trött, lade mig på soffan och somnade med doften av tall impregnerad i kroppen.
    Jag glömde berättelsen.
    Jag drömde att jag var en tall. När tallar befinner sig mitt i en storm som försöker knäcka dem, producerar trädet ett slags trä av en annan kvalitet än i resten av stammen. Orkanvindarna brukar komma söderifrån, därför har tallarna det där oförstörbara träet, som håller dem stående, på ryggsidan. De vänder inte sitt stålbröst mot vinden, deras motstånd är flexibelt och osynligt för stormens blick, deras lugna och diskreta styrka förbryllar vinden och väcker dess raseri.
    Bara de starka vet om sin styrka, och de känner igen varandra när de ställer upp för att göra motstånd mot vinden: de bedömer styrkan hos den som står framför dem medan vinden avtar och skingras bland träden, besegrad, liksom de apokalyptiska predikningarna skulle skingras bland en grupp sovande lejon.
 

Claudia Ulloa Donoso (1979)
Claudia Ulloa Donoso (1979)


Sociolog och lingvist. Bosatt i Bodø i norra Norge.
 
1996 vann Ulloa första pris i tävlingen ”Terminemos el cuento” (’Låt oss avsluta berättelsen’), anordnad av Unión Latina, Consulado de España i Lima och tidningen El Comercio. 1998 vann hon första pris i tävlingen ”El cuento de las 1000 palabras” (’Tusenordsnovellen’) och år 2003 fick hon tredje plats i tävlingen ”El cuento de las 2000 palabras” (’Tvåtusenordsnovellen’), båda organiserade av tidskriften Caretas i Lima. Ulloa har publicerat noveller i elektroniska och tryckta tidskrifter i Peru, Mexico, Brasilien, Colombia, Chile och Spanien.

Hennes texter har inkluderats i flera antologier, t. ex. Antología de la Novísima Narrativa Breve Hispaonamericana 2006, utgiven av Unión Latina de Venezuela; Nuevo Cuento Latinoamericano. Antología, utgiven i Madrid av Julio Ortega; Les bonnes nouvelles de l’Amérique latine. Anthologie de la nouvelle latino-américaine contemporaine, utgiven på Gallimard; och senast i Bogotá 39: Antología del cuento latinoamericano, utgiven i flera länder i Latinamerika.
 
Några av Ulloas noveller har översatts till engelska, franska, portugisiska och norska. Här publiceras för första gången tre av hennes noveller på svenska.
 
Utgivna böcker: 
El pez que aprendió a caminar (Lima, 2006)
Séptima Madrugada (Lima, 2007)
El pez que aprendió a caminar, 2a. utg. (Lima, 2013)
Pajarito (Santiago de Chile, 2015)

Leave a Reply