[Suomi]
Hemman
för hand över panna håller över välvning loben ett tryck över ögat höjer horisonten till fast sfär rycker två hår att stöta och linda för upp två fingrar innanför läppen håller kvar en glansig känsla
knoge mot ett kvillrande fast kindben som en silverklockas kling sträcker handen nedför låret slätar skinn böjer benen in mot magen drar en nagel in och hudens motstånd droppar vätska på dunkande kakel
munnen upp i vid båge vickar huvudet svålen rör sig blinkar sluter ögon en känning om en värmande linje ritas upp över amorbågen ett bomärke de höll pennan
håller upp kroppen ryggen dras mot betong och diken benens tröghet rycker fram i kantigt mönster armen över huvudet håller huvudet på plats inte vrenskas bändas bakåt plockar fram en hälta
hand över bordsyta smeker fram och åter rör plockar över hinna växtlighet väver nya barrmattor du är avvikelse håller kvar dunkande strör mild härd över ögon torkar mossan torr hud bjäll nu rotas hat fäster för att breda ut sig som sporgömmor
det är ett fältslag
positionen väljs river löv över gapet riktas mot källa sten smeker länd och förhandlingslägets muskulära val litar på vana händer stryker ut len lerjord över hår och hud kontrollerande kapsel som härdar och brister du fyller ut du kryper krävande sprickbildningar runt ditt huvud rämnar och lämnas åt fä att koka
hon håller min skalle tung
huden förnyas avvaktar och byter riktning framför den framsträckta käftnäven och berättar en nådehistoria
stävjar snårskog de är i luven vräker anknytningar saglar rinner kvickrot slingrar in halar och drar fram äter välvilja slirar omkring i dikesrännan det rör sig i bröstkorgentysta ljudanden dina läppar föser sig mot mina och nattflyn över ansikten kittlar som samfund
det barkar hän
river ett behagligt tillstånd en vibrerande linje mellan skuldra svank
en berättelse om tilltal och termer
den använda
väver in sig i gasväv omvandling vi rätar ut hud
sträcker en yta mellan norr och hit tassar vackert mellan gröna skiktningar
häller vatten över bålen vänder dig dricker ur sänkan på ryggen lapar svål och missväxt diken kantrar utför hackar de vill hässja hö förskjuter ävja pipande nätter igenom där de sladdrar dåliga holkar att trilla ur som en hets att hindar äter och äter är en lugnande päls att leta i hö och hår i underskogar och de väljer avyttringar här
en övergiven vandring med stövlar och dynga
klär i klänning drar över huvudet ett för litet hål ansiktet pressas till en form men du kysser och trycker för det är avpassat till törstande efter bönesvar sträcker bröstet in mot hjärtat viker och vänder det är en övning i att glömma
____________________________________
